lekstorpbok.blogg.se

Pappersstäder handlar om Quentin Jacobsen som går sista året på high school och är hopplöst kär i sin klasskamrat Margo Roth Spiegelman. De bor grannar och har känt varandra sedan de var små. På senare år har de glidit ifrån varandra, men en natt knackar Margot åter på Quentins fönster och övertalar honom att åka ut på ett äventyr för att sprida rättvisa över staden. Nästa morgon är Margot försvunnen. Quentin och hans vänner börjar då hitta ledtrådar.

Quentin Jacobsen är en kille som alltid varit ordentlig och försiktig, i mångas ögon även feg. Man vet inte mycket om hur han ser ut, men han har beskrivit sig själv som lång och en aning spinkig. Hans föräldrar är psykologer och tror sig förstå allt som händer i en tonårings kropp. Relationen mellan Quentin och hans föräldrar är bra, men jag kan tycka att den är lite falsk. Quentin vill alltid behaga sina föräldrar och göra som de vill, i den processen har han glömt bort att lyssna på sig själv. 

Margo Roth Spiegelman är vid första anblick raka motsatsen till Quentin. Hon agerar rebelliskt, är äventyrslysten och vill alltid sprida rättvisa. Men längre in i boken förstår vi att detta bara är ett skal. Hon har brunt spikrakt hår och har enligt Quentin snygga kurvor. Relationen till hennes föräldrar är inte den bästa och hon rymmer ofta hemifrån. Hennes föräldrar är väldigt strikta och försöker begränsa henne, vilket är orsaken till hennes flykter.

Andra personer som man får följa genom boken är Quentins bästa vänner Ben och Radar. Båda hjälper Quentin att tyda Margos ledtrådar som hon lämnat, men försöker samtidigt leva ut den sista tiden på high school, något som för Quentin är helt ointressant. En bit in i boken får man även lära känna Margots bästa vän Lacey, som inte bara är den populära diva som hon beskrivs som i början.

Det är inte ofta karaktärerna i boken hamnar i konflikter med varandra, men det händer med utomstående karaktärer. Lacey och hennes "kompis" Becca bryter sitt band när Becca avslöjar att Lacey har en könssjukdom (som hon är botad från) och Margo hamnar ofta i konflikter med sina föräldrar, i övrigt handlar boken mer om att knyta nya band och se på varandra genom andras ögon.

Alla personer i boken är trovärdiga, det är inget övernaturligt inblandat, men som alltid i böcker är personerna "förbättrade". Som författare vill man få allting att gå ihop, alla pusselbitar ska falla på plats, allting ska leda till en bra story. Utan de här perfekta karaktärerna blir storyn sällan så perfekt som man vill att den ska bli, och läsaren blir inte lika fängslad. Därför har man skapat dessa karaktärer som komplement till varandra, vilket är svårt att få till i verkligheten.

Quentin strävar efter Margo, och kärleken. Margo strävar hela tiden efter rättvisa, till och med när det gäller stora och små bokstäver...

"Jag tror starkt påslumpmässigt bruk av versaler. Versalreglerna är såorättvisa mot orden i mitten."

Alla beskrivs utifrån Quentins perspektiv, både i utseende och egenskaper. Tjejer och killar beskrivs på olika sätt, detta tror jag kan bero på sexualitet. Han beskriver inte någon gång hur en kille ser ut på ett tilltalande sätt. Han beskriver tjejers utseende mer detaljerat, här är en beskrivning på Lacey:

"Superkort jeanskjol. Tajt vit t-shirt med djup urringning. Den sortens ben som får en att uppskatta ben. Håret i perfekta bruna lockar."

En sådan beskrivning finns inte på en kille. Det var inte så noga vilka kläder han hade på sig eller hur hans ben såg ut. Dock så beskrivs utseenden mycket mindre än egenskaper och personligheter. 

Quentin växer mycket som person under bokens gång. Han börjar kolla bakom skalet på människor, slutar dra slutsatser om hur dem är, han ser dem som människor. Jakten på Margo spelade en stor roll i det hela, för alla. Lacey slutade vara bitchig, Quentin bröt sig ur det försiktiga och ordningsamma och den största förändringen hände hos Margo. Egentligen var det inte så mycket av en förändring, det var mer att alla hade fått fel bild av henne från början. Mer om det vill jag inte säga, då jag inte vill förstöra slutet.

Ben och Radar förändrades inte mycket. Egentligen var det bara de som haft ett band med Margo som förändrades. Av de personerna var det endast Quentin och Lacey. Men relationerna förändrades en hel del, men åter igen spelar detta en ganska stor roll i både handlingen och slutet så mer än så vågar jag inte säga.

Boken utspelar sig i nutid. Denna slutsats drar jag då de miljöer som är beskrivna i bokenpassar in i den tid vi lever i idag, det som finns i dagens samhälle. Dock återberättar Quentin berättelsen som att det redan har hänt. Han berättar inte under berättelsens gång utan i efterhand vad som har hänt. Detta kan jag se då alla verb är böjda i imperfekt.

Det är svårt att välja ut en viktig händelse, då det händer en hel del. Boken är uppdelad i tre delar, del ett Strängarna, del två Gräset och del tre Kärlet. I varje del kan man säga att det finns en viktig händelse som leder oss till nästa del. I Strängarna utspelar sig Margos och Quentins nattutflykt. Detta är min favoritdel i boken. Sedan, i Gräset,börjar Quentin hitta ledtrådar om vart Margo rymt, resultatet av ledtrådarna leder oss till Kärlet där Quentin, Ben, Radar och Lacey tror sig veta vart Margo befinner sig och ger sig därför ut på en hektisk bilresa dit.

Man får följa Quentin i många olika miljöer. Berättelsen utspelar sig i USA, men på mycket mer än ett ställe då de åker över halva landet för att hitta Margo. Några miljöer man får uppleva är hans skola, övergivna skenbyggen och även mycket landskap under bilresans gång. Det varierar mycket hur väl miljöerna beskrivs, oftast får man ledtrådar om hur miljön ser ut och får bygga upp resten själv utifrån det. Men helt plötsligt kan det komma en väldigt detaljerad beskrivning, som den här:

"En gles dunge med ekar skymmer sikten över majsfälten som breder ut sig mot horisonten".

Alla i boken beskrivs som att de tillhör medelklass, ingen är fattig, men ingen är rik heller. Därav får man inte se mycket av en rik och lyxig miljö, då ingen i boken spenderar tid i sådana miljöer. Man får ibland komma i bekantskap med miljöer som beskrivs som fattiga områden, eller rättare sagt övergivna miljöer.

Storyn är realistisk men absolut inte tråkig på någon nivå. Språket är lätt att förstå, men det är en del svårtydda metaforer i boken. Därför tycker jag det är svårt att dra en slutsats angående om boken är lättläst eller inte. Det är ett väldigt poetiskt språk. Som sagt finns det många metaforer och liknelser. Boken har gott om långa ord och meningar, även detta främst tack vare metaforerna. Jag skulle vilja påstå att boken är uppbyggd på metaforer mer eller mindre, att se på saker på nya sätt, att jämföra och göra liknelser med helt andra situationer. Detta tänkte jag även på när jag läste Förr eller senare exploderar jag, en annan bok av John Green. Han har ett unikt sätt att skriva på och det är lätt att känna igen han verk.

I både Pappersstäder och Förr eller senare exploderar jag var storyn väldigt välarbetad. Allting byggs upp mer och mer under bokens gång. Men i slutet, där faller det platt. Det är lite synd då jag verkligen gillat John Greens böcker medan jag läst dem, men slutet har förstört böckerna för mig i båda fallen. Dock tycker jag om att slutet inte var helt lyckligt, det är svårt att förutspå. Jag förstod absolut inte hur boken skulle sluta medan jag läste den.

Jag hade velat ha ett mer gripande slut. På det sättet att man blir otålig och verkligen läser intensivt, spärrar upp ögonen och kan nästan inte sitta still. Att hon står där när dem hittar henne, redo att skjuta sig själv. Quentin ser henne, ropar "Margo!". De tittar varandra i ögonen, Quentin tror att han räddat hennes liv, men så avfyrar hon skottet och faller ihop död på golvet. Jag har en grej för olyckliga slut.

Slutet spelar en ganska stor roll för storyn, det är i slutet vi får reda på varför Margo stuckit och vem hon var egentligen, vilket är huvudpoängen med budskapet. Men det är inte slutet som utgör hela poängen. Jag tycker inte heller att det finns en nyckelperiod som är viktigare för storyn än någon annan del av boken. Hela boken är viktig för att budskapet ska komma fram, det är resan Quentin gör som är det viktigaste och den sträcker ju sig över hela boken.

Detta är en bok som handlar mycket om att lära känna människor på djupet och att vi kan förändras. När jag kommer i kontakt med sådana ämnen börjar min hjärna komma igång. Jag tänker kanske lite för mycket på saker ibland. I alla fall så har jag haft erfarenheter och tankar kring hur människor förändras eller helt enkelt inte är som man trodde att de var innan jag läste den här boken. När man får liknande tankar från andra perspektiv så börjar man ju självklart tänka mer på det.

Böcker man absolut inte kan lägga ifrån sig är något av det bästa som finns. Tyvärr var inte detta en sådan bok. Den var lite för seg för att kunna klassas som spännande. Jag kände sällan en vilja att veta vad som händer här näst. 

Jag tror att John Green skrev den här boken utifrån sina egna tankar och han ville helt enkelt dela med sig av dem. Läser man mellan raderna finns många gömda budskap om hur vi ser på människor. Budskapet som förmedlas är extra aktuellt idag när världen är full med ideal. Men jag tror att denna bok kommer att vara aktuell för alltid då den förmedlar ett budskap som jag tror att alla kan dra nytta av oavsett ålder, kön eller tidsepok. Vi kommer alltid att ha människor runt oss och vi kommer alltid att ha en uppfattning av vilka de är.

Jag skulle rekommendera den här boken för dem som vill ha en tankeställande bok om människor, relationer och perspektiv. Jag skulle inte rekommendera den för den som vill ha mycket tempo och action.