Historien är i jag form och vi får inte veta vad huvudpersonen heter. Allt börjar med att vi får höra att en S:t John har blivit sliten i stycken och att huvudpersonen (som vi kan kalla Per) hör hund skall. Vi hoppar tillbaka i tiden och får veta lite bakgrund med mycket detaljer, Per och S:t John bor på en herrgård utan tjänare, deras hobby är att plundra gravar, men de plundrar inte för pengar, de plundrar efter artefakter.

Under herrgården har dom ett hemligt och personligt museum av artefakter från Lovecrafts fantasi. Denna samling består av demon statyer, parfymer som luktar lik och gravar, smycken som avbildar monster och mycket annat.

En dag seglar de till Holland för att hämta en artefakt, de smyger sig in på en kyrkogård där de gräver upp en grav, kyrkogården är tom, gammal och kall med hård jord, hela tiden hörs skall från en stor hund, i graven finns en gammal kista med ett förmultnade skelett och en amulett av jade. Amuletten avbildar en hund med vingar. Undertiden som de seglar tillbaka hör de fortfarande skall. Någon vecka senare börjar de höra skall på nätterna som kommer närmare och närmare, på dagarna hör de krafsande bakom dörrarna. En dag är S:t John på väg hem och blir attackerad, Per hör skrik och skall men kommer försent. Hen hör något som flaxar iväg och ser kötthögen på marken som är det sista av S:t John och han hör hans sista ord "Amuletten...... förbannelsen.....". Per blir ledsen och bränner ner deras mest älskade ägodel, deras museum och herrgård. Per flyttar till London för att undkomma "förbannelsen", med sig har han Jade Amuletten. Hen checkar in på ett hotel och lite senare märker hen att någon har stulit amuletten.

Den natten är skallen väldigt nära. Nästa morgon vaknar Per och läser tidningen, en familj har blivit illa tilltygade och grannarna har bara hört skall från en stor hund. Per åker till Holland för att försöka förlåta den döde som de tog amuletten från, hen tänker försöka med en ritual. Per går in på kyrkogården, den ser likadan ut som förra gången. Hen börjar gräva upp graven och märker att skallen börjar bli tystare, som om hunden är långt borta, Per spenderar tid med att fösa bort fladdermöss och fåglar som landar på graven och gravstenen. Då får hen syn på en skugga av en stor hund och kastar sig på marken. Efter ett tag reser han sig upp och när han inte ser någon hund så forsätter han att gräva. Tillslut så kan han öppna kistan och där finns skelettet, men skelettet har ändrats. Nu har den slutat förmultna och är helt, skin och hår har kommit tillbaka på vissa ställen. Per ser amuletten ligga i den dödes hand. Helt plötsligt kommer ett ljud från dess mun. Det är inget stön eller något ord, det är ett skal från en hund. Per springer iväg skrikande och skriken blir till ett vansinnigt skratt.

Jag har valt att recensera denna skräck saga eftersom jag ville läsa något gjort av Lovecraft. Personerna i novellen har inga beskrivningar och man får inte veta deras ålder. Det finns nästan ing miljö beskrivningar men dom miljöer som beskrivs är väl beskrivna. Karaktärernas personligheter är någonting folk kan jämföra sig med. Denna novell är omöjlig att förutse, nya saker händer helt oväntat och överraskar en. Men slutet var lite dumt, jag skulle gärna vilja ändra det men jag kommer inte på något bättre. Jag skulle inte rekommendera den men den fick mig att vara spänd hela tiden så den ger dig en känsla iallafall. Det ända budskap jag kan hitta är "Stjäl inte från gravar".- Ville Westin

Anne Frank var en tysk jude och under andra världskriget var det mycket svårt för judar. De fick tillbringa dagarna med att jobba och fick knappt någon mat. När judarna blev sjuka så gasades de i en gaskammare. I denna boken skrev Anne Frank hur det var för henne under andra världskriget, hur hon upplevde vissa situationer, hur hennes liv var generellt, hur hon var som människa och hur hennes bekanta var.

Huvudpersonen var Anne Frank själv, Det var hon som skrev boken. Anne Frank var 13 år när hon började skriva i sin dagbok den 12 juni 1942. Hon var 15 när hon dog år 1944. Anne Frank hade kort mörkt hår, hon hade bruna ögon, en näsa och mun, hon såg ut som de flesta tjejerna i hennes ålder, inget som var så ovanligt i hennes utseende.

Anne Frank var inte så blyg hon vågade säga om det var nåt hon ville, hon var säkert jätte snäll men kunde säkert bli lite grinig som alla andra människor. Hon är oftast glad så som hon berättar men längtade säkert efter att allt krig skulle ta slut. Hon hade en bra personlighet så som hon skriver och så som jag uppfattar det.

Anne hade tre syskon och två föräldrar, med de hade hon väldigt bra kontakt. De gick tillsammans under jorden sommaren 1942 på flykt från nazisterna. Det finns en annan person som jag tror Anne gillade väldigt mycket och hans namn är Peter. Peter är lite äldre och hon kan ha några konstiga drömmar ibland om honom.

Hon är i konflikt hela tiden, hon är i konflikt mot nazisterna. Hon är i konflikt med nazisterna för att de vill få tag på henne för att hon är jude. Anne franks ena önskan, det hon strävar efter är frihet, att alla ska ha rätt till fred, att man är som alla andra oavsett man är jude.

Detta är baserat på en sann historia och den utspelar sig under andra världskriget, när hon var tretton år och var på flykt mot nazisterna. Det var säkert kalla nätter och hon var oftast rädd och visste att vilken dag som helst kunde nazisterna komma och ta dem för att sedan döda dem.

Språket i Anne franks dagbok var ganska vardagligt, Det var inte så mycket komplicerade ord och man kunde förstå det mesta. Man förstår när man läser att den är gjord som en dagbok. Så det kan inte ha ändrats så mycket i boken. Den var spännande att läsa men man hängde inte med hela tiden. Efter att man läst den här boken ser man det som hände i andra världskriget ur ett helt annat perspektiv.

Slutet i denna boken var sådär. Det var inte direkt något slut, boken er bara stannade så där. Jag tror det beror på att hon blev dödad och man fick inte läst det sista av hennes dagbok. Det skulle varit intressant att få veta mer om vad som hände men det är ju som sagt en dagbok och det finns en anledning till varför slutet blev som det blev.

Om jag skulle få bestämma hur slutet skulle bli skulle jag vela att kriget tog slut och att alla skulle få leva så som vi gör idag. Boken väcker många tankar och det är synd att det ska vara så mycket hat och krig överallt i världen. Fast det finns en fråga som jag skulle vilja ställa henne, om hon hade i nazisternas makt och hade chansen att ta slut på kriget och hon själv dö i processen eller om hon skulle ha levt som en drottning och istället riskera att många andra dör.

Denna boken var mer spännande än vad jag trodde att den skulle vara. Det är en bok som jag skulle rekommendera till någon annan. Den har en tydlig röd tråd i boken, boken hackar aldrig och den var spännande, man ville alltid veta vad som händer nästa dag.

Jag tror att Anne Frank skrev denna dagbok för att hon trodde att om hon dog så kommer någon annan att hitta hennes dagbok och läsa den och få reda på allt hon hade varit med om. Hon ville få fram ett budskap, att det är dumt att döda andra för att man själv ska få mera makt. Hon tänkte säkert att vi som läser boken tänker om och efter före hur de andra i samhället har det när man gör som man gör. Jag själv skulle inte vela vara i hennes situation och jag känner inte igen mig i den heller.

 

Beautiful Creatures handlar om sextonårige Ethan Wate som bor i staden Gatlin County, South Carolina. Staden har alltid varit densamma då majoriteten av befolkningen avskyr förändring. Men en dag händer det något nytt, det kommer en ny tjej till Ethans klass vid namn Lena Duchannes. Det visar sig vara den föraktade enstöringens Macon Ravenwoods systerdotter. När människor får reda på släktbandet mellan Lena och Macon förstörs Lenas chanser till att smälta in, och de blir inte bättre när hon bär på krafter hon inte kan kontrollera. Trots detta faller Ethan pladask för henne och Lena även för honom, men kärleken kan inte få fortsätta. Lena bär på mörka hemligheter och vill inte att Ethan ska bli skadad. Men vad är starkast, mörkret eller kärleken?

Ethan Lawson Wate är sexton år och har alltid drömt om att fly Gatlin och upptäcka världen. Han är nyfiken och älskar att läsa. Böcker är hans sätt att utforska världen utanför Gatlin. Många egenskaper han har speglar hans avlidna mamma. Hans mamma dog ett år innan berättelsen utspelar sig. Hans pappa har knappt lämnat huset sedan dess och sitter inlåst på sitt arbetsrum dagarna i ända. Därav har hushållerskan Amma fått bära ansvaret för att ta hand om Ethan sedan moderns död.

Lena Duchannes har blek hy, korpsvart hår och smaragdgröna ögon. Hon ska fylla sexton år och bär på övernaturliga krafter. På hennes sextonde födelsedag ska det visa sig om hennes krafter är mörka eller ljusa, om hon är ond eller god. Hon har bott på många platser i världen men har aldrig stannat på ett och samma ställe tillräckligt länge för att kalla det hem. Hon har aldrig smält in och känt sig som en vanlig tonårstjej, vilket hon länge eftersträvat. När hon flyttar in hos sin morbror Macon Ravenwood i Gatlin gör hon ett nytt men lika misslyckat försök.

 Något jag gillade med både Lena och Ethan var att de agerade som sin egen ålder. I många böcker känns karaktärerna äldre än vad de egentligen är, men så är det inte i den här boken. Trots att Lena är besvärjare så ville hon samma sak som vilken sexton-/femtonårig tjej som helst. Hon ville smälta in, vara en i gänget, gå på skoldanser och göra andra tonårssaker. Hon ville inte bli behandlad som en häxa, och hon kände sig inte överlägsen för att hon hade krafter.

 Ethan och Lena har ett speciellt band mellan varandra. De träffades första gången i en dröm flera månader innan de kände till varandras existens. Relationen är förbjuden, en besvärjare och en dödlig kan inte vara tillsammans. Trots detta så har det oförklarligt skapats ett band mellan Ethan, en dödlig, och Lena, en besvärjare. Detta band skapades inte genom att de träffades och blev kära, de blev bara kära utan att träffas. Jag hoppas det kommer en förklaring för detta i någon av de tre kvarstående böckerna.

 Jag hade drömt samma dröm i flera månader nu. Även om jag inte kunde komma ihåg hela, mindes jag alltid samma sak. Flickan föll. Jag föll. Jag måste hålla fast men kunde inte. Om jag släppte skulle något fruktansvärt hända med henne. Men det var just det - jag kunde inte släppa. Jag kunde inte förlora henne. Det var som om jag var kär i henne, trots att jag inte kände henne. Som kärlek före första ögonkastet.

 Beautiful Creatures är av genren fantasy. I denna genre hittar man på saker som inte finns i verkligheten, utan endast i fantasin. Övernaturliga krafter säger en del om sig självt. Det är övernaturligt, över naturens lagar, över det vi kan förklara. Detta är helt klart en berättelse som är rakt igenom påhittad, men den har ändå väckt tankar inom mig. I Gatlin bodde en besvärjare med övernaturliga krafter i staden väldigt länge utan att någon vetat om det. Hur kan vi veta säkert att det inte gör det i vår egen stad?

Denna bok har inte ett tydligt budskap. Man får med sig mycket tankar och funderingar under tiden man läser boken men det finns inget tydligt budskap. Förbjuden kärlek har vi ju stött på innan, kärlek segrar alltid oavsett vem du är. Jag tror även att författarna vill förmedla något om grupptryck och mobbning. Lena är en udda fågel på skolan och framförallt de andra tjejerna retar henne, hackar på henne hela tiden och mobbar henne för att hon är annorlunda. Vi får ta del av många scener där hon är ledsen över detta, även över att hon bara vill passa in och få gå på skoldanserna utan att behöva vara rädd för att bli utsatt för något elakt skämt. Hon borde inte bli mobbad för att hon har fel kläder på sig eller är släkt med en föraktad enstöring. Mobbning är ett stort problem idag och gör att många inte vågar vara sig själva då de kan bli utsatta för det Lena blir i boken. Tyvärr tror jag att om en mobbare skulle läsa den här boken skulle hen varken sluta eller ta åt sig. Många som mobbar vet nog inte om att de mobbar, de ser det bara som skämt. Inget elakt. De ser inte vilka skador de gör. Det huvudsakliga budskapet kommer troligtvis träda fram tydligare när bokserien avslutas i den fjärde boken.

 För att sammanfatta är Beautiful Creatures en relativt lättläst men mycket bra bok som är svår att lägga ifrån säg. Jag hade flera stunder där jag drog efter andan och en del där jag rentav glömde bort att andas. Jag skulle rekommendera den här boken till dig som gillar mystik, spänning och övernaturliga faktorer. Jag skulle inte rekommendera den till dig som gillar vardagligaböcker eller situationskomedi i bokform.